Gratianus

Hjalmar och Elsa är bästa vänner och leker väldigt bra tillsammans.









De har matchande Nintendo DS och de spelar med varandra.

Jag var med när Elsas dagisklass gjorde en utflykt till Stora Skuggans 4H-gård. Det var jättespännande att få se grisar och getter och hästar och kaniner.



Tre fotomodeller på väg till Stora Skuggan: Frida, Elsa, Klara.









Vi fick också åka häst och vagn!

Ludvika är världens centrum! Elsa och jag spenderade ett par dagar där. (Hon gråter inte, även om det kanske ser så ut.)



Elsa gillar fontänen med uttrarna i hörnet av Storgatan och Eriksgatan.



Elsa fick en specialpizza av Tony! (Monte Carlo Pizzeria, Tingshusgatan: rekommenderas!)



Oj, vilken spännande maskin farfar har som jag får sitta på.

Det här hände egentligen före Railroad adventure II, men det var väl kanske inte så noga med numreringen.

Elsa och jag hade en vecka själva, medan Hjalmar var hemma hos sin mamma och gick i skolan. Så vi åkte tåg till Karlstad för att lyssna på ett föredrag om Värmlands runstenar. Sedan for vi till Ludvika för att träffa farfar och ha roligt i badhuset där. Vi bodde i min lilla lägenhet.

Fantastiskt med direkttåg en gång om dagen från Karlstad till Ludvika (via Kristinehamn, Nykroppa, Ställdalen, Grängesberg)! Tack Värmlandstrafik!



En van resenär på Stockholms Central.



Bekvämt att äta yoghurt på tåget.



Alltid roliga saker att titta på utanför fönstret!



Och man kan också fotografera pappa.



Och både Elsa och pappa tycker om att Elsa ritar fina bilder i pappas anteckningsbok.

Från Ludvika till Stockholm åker man två tåg. Först Tåg i Bergslagen till Västerås, sedan SJ till Stockholm. I Västerås visade det sig att SJ var en timme försenat, så vi gick till MacDonalds och åt litet lunch. Sedan kom tåget, det var överfullt. Elsa fick sitta i mitt knä, så att vi kunde göra plats åt en 87-årig dam att sitta. Det var het och trångt. Och så en massa signalfel och så, att vi stod stilla i flera minuter flera gånger. Och när vi kom till Spånga stannade tåget helt och hållet. Det hade varit en dödsolycka vid Tomteboda (de håller på att bygga en ny järnvägslinje genom, eller snarare under eftersom den går i tunnel!) Stockholm, och en av arbetarna hade blivit påkörd av ett tåg. Så det var helt stopp i tågtrafiken. Tråkigt, eftersom vi skulle träffa Jessica, Claes, Roger och andra på Mälarpaviljongen. Jag försökte ringa efter en taxi, men det var naturligtvis inte att tänka på. Till slut tog vi helt enkelt bussen till Solna Centrum och sedan till farmor i Bergshamra.

En trevlig koda: jag klagade till SJ och fick tillbaks halva priset av tågbiljetten! Trodde inte det skulle gå så bra och smidigt som det faktiskt gjorde.

När jag hämtade Elsa på hennes dagis after min Italienresa var hon jätteglad att se mig. Och hon ville att jag skulle ta kort på henne och hennes vän Frida. Elsa tycker om att lipa, och hon försöker också få mig att lipa när vi pratar på skype, för då vill hon ta kort på mig. Det har hon lyckats med ett par gånger, så när hon startar en blogg kommer det nog att vara bilder på mig lipande.

The distance Stockholm - Basel was of course longer than the Gotthardbahn, if rather less scenic, but still a part of my Railroad adventure II. I traveled the distance in only two trains, an X 2000 from Stockholm to Copenhagen, and then a CityNightLine sleeping car Copenhagen - Basel. (Some of the images are from the trip south, some from the trip north.)





Basel SBB station was pleasant.

The night train between Copenhagen and Basel was very comfortable. I had a private second-class compartment, slept like a log, was served breakfast at my seat, and even had a shower on the way back (the shower was broken on the way south).





The train stopped at Padborg on the German-Danish border to change engines. It was nice to be able to take a long walk on the platform along the entire train, which was now quite long with new cars coming from Munich and Amsterdam having been added to over the night. The sleeping cars are in two storeys. My second-class compartment was downstairs. It still was about 2 meters in height.

I loved the little compartment which felt like a great luxury, but was not ridiculously expensive. Hard, if not impossible to fotograph. But I was very comfortable in it.








A great big window through which to look at what passed outside, while one could work inside.



And then the attendant came and made up the bed when I wanted to sleep!

Dirty windows, alas, especially on the train going north, but I got some images.



Crossing the Rhine.









Two pictures from the old bridge over the Lilla Bält, between Fyn and Jutland. One can see the new autobridge over the straits on one of them.




Approaching the Stora Bält sound between Fyn and Själland. This is the bridge for cars, the train goes in a long tunnel under the water. Signs everywhere in the train proclaim that this is the safest stretch of railroad in Denmark. That makes me worry about the rest of the trip, if the railroads there are not as safe.



Roskilde.



The train at the Hovedbangården in Copenhagen.




The bridge over the Sound (Öresund), between Själland and Skåne, or between Denmark and Sweden.



We end where we started: the train that took me from Stockholm to Copenhagen is coming in to the platform in Stockholm. It is strange, but of all the trains I took on these two 26-hour journeys, it was the Swedish leg that was most uncomfortable with hot cars packed full of more or less noisy passengers. I was suprised, for I really like the X2000-trains (the express trains that lean in the curves).


Finally, the last picture is dedicated to one of my dearest friends. He is missed even in Basel.

Lyme disease (or Borrelia, in Swedish) is a tick-born disease that is much feared in the neighborhood of Stockholm where it is endemic. Hjalmar and Elsa got their first shots against this disease this summer. The doctor was very nice and joked with them, and they did not complain at all. Guldstjärnor till barnen!





Elsas apa fick också vara med och fick också en spruta. Det var inte så farligt, tyckte han. Det var värre att hålla på att bli kvarglömd på Mörby C tunnelbanestation.

Idag har jag pratat med Elsa och Hjalmar på Skype. Det var roligt. De var på gott humör och Hjalmar gjorde ett avbrott i Nintendo-spelet för att komma och prata. Elsa var, som vanligt, princessa.



Straxt innan de skulle äta så fångade Elsa Hjalmar med sin rockring.



Om en vecka får jag träffa dem. Det ska bli jättetrevligt.