Gratianus

Det är skönt att vara hemma igen. Allt har gått bra, och jag ska skriva mer när jag har tid. Ska se om jag kan få upp litet bilder också, men det är krångligt eftersom min vanliga dator inte fungerar.

Jag är nu i Millersville, Pennsylvania, pa konferens. Jag gav mitt föredrag idag, och det gick bra. Blev uppskattat.

Tyvärr har jag fått datorproblem igen. Därför inga bilder (har dock Jag idag-bild i kameran!).

Så är jag tillbaka på Columbia University in the City of New York. Jag tog pendeltåget igår 13.57. Det var ovanligt folktomt på tåget. Sedan steg jag av vid 125th Street, gick till en tunnelbanestation för att fylla på mitt betalkort och tog sedan bussen över till Morningside Heights och Columbia. Jag gick tillbaka till pizzastället där jag åt min första måltid i New York; det har nu blivit en stor kedja, men detta är den ursprungliga restaurangen. Chefen, vars bild finns i flera exemplar på vägarna, i kostym, t ex med Bill Clinton, brukade då servera pizza.



Sedan var det föredraget: Peter Landau presenterade sin teori om vem Archipoeta är. Detta var en framstående latinsk poet på 1100-talet, om vars identitet forskare har diskuterat i snart 200 år. Peter har en ny kandidat: Godfrid av St. Andreas i Köln. Denne var också kanonist och skrev två kommentarer om Gratianus.



Sedan var det ett cocktailparty och efteråt bjöd jag min gamla vän Karen på middag. Hon har gjort en utställning om tecknade serier på biblioteket, och her ses hon framför en av montrarna. Jättegod mat på en restaurang med bara organiska råvaror. Jag åt faktiskt en stor biff, för en gångs skull. Hon åt fisk. Sedan sov jag över hos henne. I morse vaknade jag för att upptäcka att det snöar ute. Det ingick ju inte direkt i mina planer.

Nu sitter jag på kafét i Columbias universitetsbibliotek. I den här byggnaden har jag spenderat mycket tid, när jag var doktorand. Då fanns dock inget kafé här.

Nu är jag snart på väg. Väskan är packad, och jag håller nu på att fixa till mina elektroniska gadgets så att de är klara för min föreläsning och för att ha något att läsa på tågen.

Min vän och kollega Paul sov över i mitt gästrum i natt, så som han brukar göra ibland. I morse drack vi kaffe. Det är alltid trevligt att ha honom här.

Så i morgon eftermiddag tre minuter i två ska jag sitta på pendeltåget till New York. Sedan kommer jag inte hem igen förrän på söndag. Jag ska först åka till Columbia för att höra på ett föredrag av rättshistorikern Peter Landau. Sedan sover jag över hos min gamla roommate Karen och hennes katt Charlie. På torsdag stannar jag sedan i New York, ska väl shoppa litet, t ex på Filenes Basement, men också arbeta på Columbia. Torsdag kväll har jag ett mycket billigt hotellrum nära Times Square (fick det genom en sådan där website där man kan bjuda på hotellrum; jag har aldrig fått det så billigt), för att sedan gå på tåget fredag morgon halv tio. Jag far söderut till Pennsylvania, till en liten ort som heter Lancaster. Där är det en konferens som börjar fredag eftermiddag och håller på till sent på lördag eftermiddag. Jag får då skjuts med Bob Somerville till New York, och jag ska sova över hos dem den natten. Sedan tar jag mig väl till järnvägsstationen någon gång på söndag för att fara tillbaka hem till New Haven. Spännande att resa. Det känns som vanligt litet pirrigt.

Idag pratade jag en tyvärr alltför kort stund med mina älskade Elsa och Hjalmar. De är så söta och rara.

Jag har precis kommit hem från en långpromenad. Det var jätteskönt att få promenera. Det duggregnar litet, vilket gjorde att det kändes ännu mer uppfriskande. Skön luft att andas. När jag gick ut tog jag en bild på huset, men sedan ville inte batteriet i kameran. samarbeta längre.



Annars har jag mest arbetat hela dagen. Den sista artikeln jag redigerar är rätt så snårig. Den har översatts från franskan, och jag har måst försöka få den att låta litet bättre på en del ställen. Fast översättningen är i allmänhet mycket bra.

Man kan som sagt enkelt skapa meningar om man bara kan orden. Så vad jag sade just nu är att fröken Su är min lärare. Ta shi Yeh xiansheng de taitai. Hon är Mr. Yeh's fru. Här är de i alla fall båda på bild: Edmund och Joyce.



Det te vi dricker hade de själva givit mig. Jag fick två jättefina små teburkar av dem. En med svart te som heter tie guan yin och är jättegott. Och så ett grönt te som heter long jing.

...eller, på svenska: Jag är professor Winroth. Mitt kinesiska namn blir Wen (första tonen), vilket betyder "varm" och "mild". Hihi, det skulle mina studenter här i New Haven veta, särskilt de som jag underkände.

Jag hade en jätterolig första lektion i kinesiska nu och kan säga massvis med saker. Det är ett roligt språk, och lätt att kombinera de ord man kan till nya meningar. För det mesta blir de nya meningarna riktiga. Alltså lätt syntax.

Joyce (min lärare) är mycket tålmodig och bra på att berömma.

Hon och hennes man Edmund visade sig vara mycket intresserade av tåg, så vi pratade om vilka tågresor jag borde ta i Kina. Kina håller på att modernisera sina järnvägar, så de är redan mycket bra. Tyvärr kommer jag inte att hinna resa på det nya snabbtåget från Beijing to Shanghaj, vilket kommer att ta fem timmar när det äntligen går under 2011. Detta är en sträcka som motsvarar avstånden New York - Chicago, vilket här tar 19 timmar!

Idag är det kinesiska som gäller på programmet fram till kvällen. Min tutor kommer hit med sin man för att dricka te klockan tre och sedan hjälpa mig att lära mig språket. Språket som sådant är inte så besvärligt: inga böjningsmönster att lära sig, för ingenting böjs. Uttalet är litet knepigare, för det är en del konstiga ljud, och jag verkar kunna få fram tonerna ungefär rätt (fördelen av att ha svenska som modersmål!). Det absolut besvärligaste är att det är så svårt att lära sig orden och komma ihåg dem. Det känns som jag inte kommer ihåg någonting utan att arbeta mycket hårt.

Under dagen har jag fått mer och mer ont i halsen. Jag har dragit med halsont i ett par dagar, men lyckats slå tillbaka det. Jag har också haft ont i det ena örat. Men på eftermiddagen lade jag mig faktiskt ett tag och tog en tupplur. Efteråt kände jag mig mycket bättre, och jag har jobbat en del.

När jag vaknade hade jag fått mail från min gamle handledare för doktorsavhandlingen, Bob Somerville. Jag hade skickat min artikel till honom tidigare i veckan, och han skrev nu att han tycker om den. Så nu kan jag skicka den till redaktören för tidskriften. Dessvärre är det just den redaktören jag angriper.

Nästa vecka blir intensiv. Undervisning på måndag. På onsdag ska jag till New York för att lyssna på ett föredrag av Peter Landau, pensionerad professor i juridik från München, som ska tala om intressanta saker. Sedan är det en konferens i Millersville Pennsylvania från fredag eftermiddag till lördag eftermiddag. Nu har jag bokat hotell för fredag kväll. Och jag får skjuts med Bob tillbaka till New York, och så har han bjudit in mig att stanna över natten hos honom. Så nu funderar jag på hur jag ska ta mig dit. Det går tåg dit, men för att hinna till konferensen måste jag åka från New York halv tio på morgonen. Och för att hinna dit måste jag åka från New Haven senast vid 7 på morgonen, vilket väl är litet väl tidigt. Men eftersom jag ska till New York på onsdag, så skulle jag ju kunna stanna där två nätter. Min gamla roommate Karen har erbjudit mig att bo hos henne, så det kanske vore en idé. Fast vad ska jag göra på torsdagen, då?

Tack, mamma, för rar kommentar!

Jag tror jag vaknade på fel sida i morse, för det är inte min dag idag. Nyss var jag nere i tvättstugan för att stryka örngotten, som precis kom ur torktumlaren. Då bara föll strykbrädan rakt ned från under strykjärnet, och där stod jag och strök i luften. Skruvarna hade gått sönder. Visserligen en gammal billig strykbräda från IKEA, men i alla fall.

Och inga roliga email idag. Christina vill ha pengar. En student som inte har brytt sig om att komma till mina första två klassmöten i mitt seminarium tjatar att han vill komma in i seminariet. Mer arbete för mig. Och i morse tappade jag en tekopp på min kaffepress, så att glaset gick sönder. Glaset som jag nyss hade med mig från Sverige, för jag hade sönder det föregående glaset. Resåren i ett av mina "fitted" lakan har tydligen gett upp av ålderskrämpor. Synd, för det är ett väldigt fint lakan med tjockt tyg. Och jag väntar på städarna som idag har avtalat att komma sent, men de är också osams (se nedan), så jag får inte de vanliga trevliga peruanska systrarna. Jag kommer att bli tvungen att avskeda firman från vilken systrarna sagt upp sig för att gå med dem istället. De städar mycket bra. Ja, och så får jag inget gjort. Till råga på allt så såg jag att min medredaktör för den där boken har inte redigerat ordentligt. Ja, det är bara att börja med nya tag klockan tolv och hoppas på en bättre eftermiddag.

Ja, vad ska jag göra på fredag? Städarna kommer, men inte förrän klockan 12. Mauricio (chefen) ringde och ljög och sade att Hilda är sjuk. Jag vet ju att hon har sagt upp sig.

9 Respons på rapporter till Cambridge University Press
10 Träning + dusch
11 Boken: redigera Roumy's uppsats
12 Städarna kommer: Plocka ihop
13 Lunch
14 Redigera vidare på boken
15 Kaffe + recensioner
16 Redigera boken
17 ?
19 Middag (nu blir det lax!)

Jag har svårt att begripa att jag fortfarande har så mycket kvar att göra, fastän jag arbetar så flitigt, efter schema. Fast det är klart, jag får en hel del gjort. Idag har jag redigerat ett par bidrag till boken jag redigerar (den är litet hemlig, så jag kan inte avslöja här precis vad det är för en bok), och så har jag skickat ut de redigerade artiklarna till flera av de medverkande författarna. Jag har två artiklar kvar att redigera. Den ena kommer att bli lätt, för den är av min medredaktör, som ju borde ha lärt sig hur det ska formuleras, men den andra blir jobbig, för den är skriven av en fransman och översatt till engelska. Dels måste jag nog fixa en del facktermer i översättningen, och dels följer hans fotnoter ett franskt system och inte enligt vårt system.

Men jag är i alla fall klar med min artikel om Gratianus och påve Innocentius II. Det vill säga, jag har skickat det till min handledare på Columbia; det är tänkbart att han har synpunkter som gör att jag måste arbeta om den. Men när han har läst den så skickar jag in den.

Ikväll följde jag inte schemat riktigt. Vid 5 skulle jag arbeta på mina recensioner (jag håller ju på med fyra stycken), men jag fortsatte med boken istället. Sedan klockan 8 insåg jag att jag har så mycket email som jag måste svara på att det nog var säkrast att jag gjorde det istället för att gå igenom sådant som mina doktorander har skrivit på vår lärplattform. Men jag fick iväg en hel massa nödvändiga email.

Nu ska jag snart gå och sova. Tidigt i säng och tidigt uppe gör att man hinner med mer. Igår kväll hade jag ont i halsen och i ett öra, så jag var rädd att jag skulle få en förkylning. Men efter en god natts sömn mår jag väldigt mycket bättre. Jag har en aning ont på båda ställena fortfarande, men det känns bra.

Idag åt jag lunch med Roberta; jag behövde fråga henne om ett par saker, bland annat om anglosaksiska kungar som jag skriver om i en av recensionerna. Det var trevligt. Hon läser bloggen på kvällarna och säger att det är bra övning för hennes svenska. Hon har inte kommenterat på någonting ännu, fast hon får naturligtvis göra det på engelska om hon vill.

Ja, då var det hemmaarbetsdag igen.

9 Boken jag redigerar
10 Träning + dusch
11 Boken jag redigerar
11.45 till campus för lunch plus ärenden
14 Boken jag redigerar
15 Kaffe och fortsätta redigera
16 Antagning av doktorander
17 Recensioner
19 Kvällsmat
20 Undervisning

Efter lunchen hade jag satt två timmar åt sidan för att arbeta med forskning. Jag var i Rare Book Room på Law School för att titta på denna medeltida handskrift (ca. 1200) med en känd lagbok i.

Boken är mycket vacker inuti, men det är också mycket skrivet i den.



Boken heter Volumen parvum ("Den lilla volymen"). Volumen parvum är en del (femte delen av fem, för att vara exakt) av den medeltida Corpus iuris civilis, alltså av de romerska lagböcker som medeltida jurister var så entusiastiska över. Jag ska tala om just den här handskriften på en konferens nästa vecka.

Idag åt jag lunch i Branford College med en del andra fellows i det kolleget, alla från engelska institutionen. Från vänster: Linda Peterson, Roberta Frank, jag, Joe Roach. Det var hamburgare som serverades, bland en del annat, t ex en mycket god hemgjord potatissallad.

Nu har jag köpt nya ramar till de nya fotona som jag fick av Hjalmar och Elsa i julklapp. Hjalmar har fått en riktigt fin mörkt silver-färgad ram som passar hans fina bild, och Elsa har förstås fått en rosa ram. Den matchar till och med hennes tröja. Bilderna står längst fram på mitt fina bokskåp, där de syns bäst! (För en närmare glutt på själva bilderna se inlägget längre ned!)

Min allergidoktor visade sig vara en vänlig man från Colombia. Han tyckte mina nässlemhinnor var väldigt uppsvällda, så han förstår att jag lider av allergier. Så nu ska de testa vad det är jag är allergisk mot. Vi får se.

Eftersom läkarbesöket gick snabbare än vad jag räknat med fanns det tid att gå till Carl och bli klippt. När jag kom dit satt Walter i frisörstolen. Hihi. Så nu är jag nyklippt. Vi får se om jag kan fixa ett foto senare.

Idag är det riktig arbetsdag, så jag ska strax ge mig iväg till campus. Först ska jag träffa en läkare, en allergispecialist, för att se om vi kan få bukt med mina förfärliga höstallergier (som, lägligt, verkar ha kommit tillbaka nu när vädret blivit mildare; jag nyser i alla fall igen). Sedan möten med doktorander och öppen kontorstid. Klockan 3 ska jag dricka kaffe med min gamla bekant Ruth.

Därefter beger jag mig hem och ger mig på schemat igen:

5 Boken jag redigerar
6 Artikeln om Innocent II och Gratianus
7 Kvällsmat
8 Boken jag redigerar

I  morgon blir också en campusdag, men då tänkte jag försöka ha litet tid till forskning också.

Jag behövde verkligen komma ut igår efter att ha suttit fastkjedad vid mitt skrivbord och min dator. Jag åkte österut, till Guilford, för att handla på den lanthandel de har där. Det jag framför allt skulle ha var äpplen, vilket de ju odlar själva. Sedan hade de Feodora choklad, så det blev sådant också. Efteråt åkte jag ned i hamnen och promenerade en liten stund i havsluften. Så skönt att fylla lungorna med ren luft. Så till T J Maxx i East Haven, där jag köpte ramar till barnens nya bilder. Jag fick tag i två snygga skjortor för sammanlagt 25 dollar, så det var ju bra och en liten sak till Jessica. Sedan en kort stund på Lizzie och hem att arbeta.

Jag fortsatte med mitt schema. Jag får saker gjorda, men det är en lång lista av saker som behöver göras med mer eller mindre brådska.

Jag har blivit inbjuden att sitta i betygsnämnden på en doktorsavhandling vid Bergens universitet. Inget datum är satt ännu, men det lär bli under mars eller april. Avhandlingen behandlar tidig norsk rätt (speciellt Borgartingslagen) i europeisk kontext. Det ska bli roligt att få komma till Bergen till slut.

Sedan jag flyttade in i det här huset för två och ett halvt år sedan har jag anlitat en lokal firma för att städa litet då och då. Den amerikanska ekonomin är ju dålig just nu, och det verkar ha drabbat även städfirmorna till den grad att de har blivit osams. Firman jag anlitar drivs av en latinamerikansk man som heter Mauricio, som även fixar saker som att han tömmer hängrännorna på löv, osv.

Sedan jag började anlita honom har han alltid skickat en städare som heter Hilda och är från Peru. Hon har alltid kommit antingen tillsammans med Mauricio eller med sin syster Flor. Nu var Hilda och Flor nyss här och ringde på dörren (utan respekt för mitt schema!). De berättade att Hilda har sagt upp sig hos Mauricio, för han fuskar med betalningen till henne och han ger henne mindre och mindre arbete. Tydligen har han också en ny flickvän som heter Alexandra som han vill ge mycket städarbete. Nåväl, vad Hilda uppenbarligen vill är att hon ska få fortsätta att städa mitt hus, i egen regi. Men hon vill inte att jag ska prata med Mauricio nu, för hon vill inte att han ska veta att hon har pratat med henne. En sådan röra! Hilda städar mycket bra, och jag vill inte gärna mista henne. (Huset är mycket renare när hon har varit här med sin syster än när hon är här med Mauricio.) Nu ska huset städas på fredag, så vi får se vem Mauricio skickar.

Hela problemet kommer väl av att det är en mindre kaka som städarna nu konkurrerar om.

Idag är det Martin Luther King Day, så vi har ingen undervisning. Här är dagens schema:

9 Respons på utlåtanden från Cambridge University Press
10 Träning och dusch
11 Boken jag redigerar
12 Recensionsen av Boltons bok
13 Lunch
14 Diverse ärenden utomhus (Austins bok medhaves för läsning vid ev. kaffepaus)
18 Boken jag redigerar
19 Middag (lax)
20 Undervisning och email

Nu är klockan nio, så enligt mitt schema är det nu slut på dagen och dags att varva ned. Jag har följt schemat ganska bra idag och fått en hel del gjort. Det har varit skönt, för det är mycket som jag behöver ha gjort.

Middagen blev jättegod, utan att jag direkt planerat något speciellt. Jag hade marinerat en lårfilé av kyckling sedan lunch. Den stekte jag, samtidigt som jag kokade brysselkål och blandade sallad. När filén fått färg hällde jag på vatten och marsalavin och lät puttra till kyckligen var genomkokt. Sedan upp med kycklingen, höjde temperaturen, strödde över litet matlagningsmjöl och sedan grädde. Det blev en underbar sås, i vilken marsalan verkligen förhöjde smaken. (Är jag den ende svensk som vågar erkänna att jag lärde mig saker, t ex om redningar, i hemkunskapen i skolan som jag ofta har haft nytta av sedan dess; de flesta av mina vänner verkar tycka att hemkunskapen var värdelös). I varje fall blev jag mätt och glad, och sedan mormors specialsulla till efterrätt. Mums! Godnatt!

Enligt mitt schema här nedan skulle jag dricka kaffe och promenera klockan 3. Jag gav mig följdriktigt iväg. Jag hann bara gå en femtio meter eller så, när jag kände att det började stänka. Nåja, jag kan i alla fall gå och köpa kaffe, men under vägen började det regna allt mer, iskallt regn som säkert är snöblandat. Så jag gick direkt hem efter att ha inhandlat kaffe. Nu ska jag sätta mig och läsa medan jag dricker upp vad som är kvar av kaffet.

Här har annars mycket av snön försvunnit under de senaste två dagarna, då det varit mildväder. Såvida det inte blir snö inatt lär nog mer försvinna av regnet, om det håller i sig.

Det är söndag idag och jag har ingen undervisning. Jag kommer att ha många dagar utan undervisning den här terminen. Därför har jag bestämt att jag ska göra ett schema för varje dag. Annars är det svårt att få något gjort, om man bara har ett stort pass med "ledig" tid. Såhär ser det ut:

9 Skype med Jessica
10 Skype med barnen
11 Träning och dusch
12 Boken som jag är med om att redigera
13 Lunch
14 Faculty activity report (vad jag gjort under 2009)
15 Kaffe och promenad
16 Artikeln om Innocent II och Gratianus
17 Granskning av Speculum artikel
18 Undervisning och email
19 Middag
20 Recension av Bolton.

Det är hög tid att starta med schemat klockan 12!

Det här fenomenet med bloggar har ju blivit allt mer utspritt. Det finns två anonyma bloggar som innehåller skvaller om historiker i USA. Jag har länkar till dem båda här i marginalen. Den som startades först skrivs av pseudonymen Ambrose Hofstadter Bierce, III. Ambrose Bierce var en ganska cynisk författare från början av 1900-talet. Han är berömd för The Devil's Dictionary, vilket är en mycket rolig bok. Hofstadter var en berömd amerikansk historiker vid Columbia. Under mitt första år som doktorand där var jag "Hofstadterstipendiat".

Nu har C. Vann Winchell börjat den andra bloggen. Winchell var en skvallerskribent vid 1900-talets mitt. C. Vann alluderar till C. Vann Woodward, som var berömd professor i historia vid Yale (jag träffade honom mitt första år vid Yale, strax innan han dog, över 90 år gammal).

I alla fall har nu Bierce hälsat Winchell välkommen på bloggscenen med ett långt poem. Där omnämns många kända historiker, och se vad han skriver:

Then it’s on to glögg with Anders Winroth

och några rader längre ned:

We’ll glide about till dawn comes in,
With Jennifer Burns and Howard Zinn,
Anders Winroth and Beverly Gage,
And C. Vann Winchell, though he’s an outrage!

http://historianbroadgauge.blogspot.com/2009/12/greetings-friends.html

Mycket märkligt alltihop! Det är väldigt många från Yale som är omnämnda. Jag misstänker att den här Bierce måste finnas här bland mina kolleger. En amerikansk historiker, utan tvivel.

Den här filmen är sevärd, även om den är litet väl lokalpatriotisk. Flera studenter och professorer som jag känner är med!
That's Why I Chose Yale

Nu har jag undervisat färdigt denna fredag, då vi följer ett måndagsschema. Detta för att vi ska kunna observera Martin Luther King Day på måndag, alltså en helgdag. Det har gått bra, var litet trögt första halvtimmen i morse, men sedan kom jag igång. Roligt med doktoranderna och deras handskrifter på eftermiddagen. De har verkligen börjat komma igång. Nu vill jag helst ha ett glas vin, men först ska jag dricka te med Lizzie.

Här är bilderna som jag fick av mina älskade barn i julklapp. Tack!



Hjalmar



Elsa

Nu ska jag gå och lägga mig. Paul Freedman är här och bor över i mitt gästrum. Vi hade en trevlig konversation i vardagsrummet tidigare, om allt möjligt. Han tycker jag ska läsa Dickens på Transsibiriska järnvägen, bäst som hörbok. Jag visade honom de nya bilderna på Hjalmar och Elsa, som han tyckte var jättesöta. Han tyckte också om bilden på mig och Jessica från Helsingforsfärjan.

Tidigare har jag läst och rankat åtta kandidater till ett stort stipendium för högre studier i England. Det är otroligt framåt studenter som finns på det här universitetet som imponerar mycket. En del har bara A och några få A- som betyg. Och jag har skrivit en massa email.

Såhär ser mitt skrivbord ut efter att jag plockat ihop en del. Arbetar annars. Har precis pratat med min agent och kommit överens om hur vi ska fortfara med min bok. Jag har också gjort en lista över sådant jag måste göra, vilken syns på bilden. Och så har jag druckit kaffe.

Jessica (se hennes blogg!) har nu kort, rött hår! Hihi. Jättefint!

Jag arbetar ju på en utgåva av den första redaktionen av Decretum Gratiani. Såhär ser första sidan av det jag har gjort ut.


Notapparaterna på andra sidan är omfattande:

Det hela är ganska roligt att göra. Önskar jag hade tid att göra mer än vad jag gör. Det som hänvisas till som handskrift Fd i apparatus criticus är alltså den handskrift som är bakgrunden till min blogg.

Nu har jag arbetat vidare på min artikel. Den börjar bli klar och jag har skrivit ut den för att jag ska kunna lättare läsa den och fingranska den.
Jag har kommenterat på vad mina doktorander har skrivit i sina handskriftsdagböcker.
Och så har jag tränat. Jobbigt att komma igång igen efter julens uppehåll, fast jag har bättre kondition än när jag började i höstas.
Och så en hel del småsaker. Jag behöver städa mitt skrivbord innan jag kan jobba vidare. Men först duschen!

Plötsligt fick jag för mig att skapa en blogg.

Det här har jag gjort idag:
Åt frukost - starkt kaffe - med min husgäst Beatrice.
Arbetade på min artikel om det där amatörmässiga misstaget som två kolleger begått.
Tagit mig igenom i den första omgången de sista ansökningarna till att bli doktorander i medeltidshistoria på Yale. Jag måste fortfarande läsa mer noggrant de jag valt ut såsom särskilt intressanta.
Chattat med Jessica.
Åkt in till campus för att äta lunch med Walter. Där var också arkitekten Kari (ursprungligen från Finland) och Stephen Davis (som är expert på tidiga egyptiska kloster). Vi pratade bland annat om mina planer att åka Transsibiriska järnvägen.
Skrivit en massa epost.
Slagit upp ett par saker, dels i Law school library och dels i huvudbiblioteket.
Skrivit av några rader i en medeltida laghandskrift för att hjälpa en av mina studenter, som aldrig läst handskrifter förut. Kanske inte den mest lättlästa att börja med!
Träffat på studenten som vill klaga på att han fått underkänt i en kurs. Han förvarnade mig att han tänkte komma och vilja diskutera sin uppsats (vilken fick underkänt). Jag sade att jag tror inte att han vill diskutera sin uppsats, för det kommer inte att bli nöjesbetonat. Det gjorde ingenting, sade han, så nu känner jag att jag verkligen kan säga vad jag tycker.
Håller på att läsa en utmärkt tysk bok från 1906 om kriminalrättegångar i Bologna omkring 1300.
På kvällen åt jag kefir och tänkte på stackars Jessica som inte verkar ha fått ordning på sin mage sedan hon var sjuk och väl fick antibiotika som tog kål på den naturliga bakteriefloran i magen. Hon borde äta kefir, vilket är ett bra sätt att återställa de rätta bakterierna. Är det ett husmorsråd?

Förfärligt med den här jordbävningen i Haiti.

Jaha, här skulle man tydligen skriva något. Jag tänker inte lova något speciellt.

Vad tycker ni om bakgrunden?